När det perfekta släpper taget

Många bär på en tyst kamp: jakten på att vara perfekt. De jämför sig med andra, granskar sina egna brister och känner sig ständigt otillräckliga. Det blir en livslång vana – en strategi som en gång kanske gav trygghet, men som senare börjar begränsa.

I det terapeutiska rummet blir det tydligt hur hårt det perfekta håller greppet. Den hindrar återhämtning, skapar stress och försvårar läkning efter trauma. Men något viktigt sker när personen vågar stanna upp och fråga sig: Måste jag verkligen vara perfekt?

Det är just där en förändring börjar. När kontrollen mjuknar, uppstår ofta en helt ny sorts kraft – en mer mänsklig, varm och hållbar. En kraft som växer fram när någon för första gången vågar vara ofullständig och ändå värdefull.

I mitt arbete möter jag personer som, steg för steg, släpper taget om kravet att vara perfekt och börjar lyssna inåt. Vi utforskar tillsammans vad som begränsar och framför allt vad som vill växa. Det är en process fylld av mod, sårbarhet och små segrar som gör stor skillnad.

Livet är för kort för att vara perfekt. Det är gjort för att levas – med alla nyanser, misstag, försök och möjligheter.

Lev brett. Älska djupt. Utforska mer.

Kram Eva