När kroppen hamnat i frozen-läge

Ibland märker vi det först när allt redan har stelnat. Ett tryck över bröstet, en käke som biter ihop, en andning som knappt når ner. Vi fortsätter ändå, som om kroppen inte ropar på oss.

Men spänningar handlar inte om svaghet. De har ofta burit oss genom stress, oro, kriser och sånt som varit för tungt att bära ensam. Till slut hamnar kroppen i ett slags ”frozen-läge”, där den gör allt för att orka vidare – men på bekostnad av ditt mående.

När kroppen får hjälp att slappna av sker något fint. Axlar sjunker, andningen mjuknar och du börjar känna igen dig själv igen. Ofta kommer en ny sorts kraft fram, en som föds när du inte längre behöver hålla ihop allt på egen hand.

Vi skulle aldrig köra med isiga rutor. Ändå gör vi ofta det med våra kroppar.

Om du längtar efter lugn, närvaro och att komma tillbaka till dig själv – och om du bär på stress, överbelastning eller erfarenheter som satt sig i kroppen – så är du varmt välkommen.

Lev brett. Älska djupt. Utforska mer.

Kram Eva