Vissa lärdomar måste upplevas för att läras

Häromdagen satt jag på bussen och hörde en äldre kvinna säga till personen bredvid sig:
"Vissa lärdomar måste upplevas för att läras."

Den meningen stannade kvar hos mig. Kanske för att den fångar något djupt — om livet, om tiden, och om den märkliga väv av händelser som formar oss mer än alla råd i världen någonsin kan göra.

Vi kan tänka, planera, resonera och förstå i teorin men livet är inte teori, det är praktik.

Det är uppbrott, oväntade möten, sena samtal, misslyckanden som gjorde ont på riktigt och glädjen som dök upp där vi minst anade. Det är just det som gör att vissa insikter sjunker in först när vi gått igenom dem. Inte när vi läser om dem, inte när någon berättar. Utan när vi själva sett nyanserna, känt kanterna, fått uppleva både skörheten och styrkan i det som faktiskt hände.

Åldern som tyst gåva

Det finns mycket vi kan tappa med åren — hastighet, självklara svar, kanske vissa drömmar. Men det finns också gåvor som bara tid kan ge.

Som förmågan att se mönster där vi förr bara såg kaos, att förstå när det är värt att kämpa — och när det är värt att släppa taget. Eller som att känna igen sin egen sanning, mitt i allt det yttre bruset. Men kanske framför allt: att veta att mycket faktiskt ordnar sig, om vi bara andas och låter det få ta den tid det behöver.

Livet lär oss – bara vi fortsätter lyssna

Vi behöver inte alltid förstå allt på en gång. Vi behöver inte ha en perfekt plan. Ibland räcker det att fortsätta gå, fortsätta känna, fortsätta lita på att varje erfarenhet bär med sig något — även om vi inte ser det direkt.

Den äldre kvinnan på bussen sa det så enkelt "Vissa lärdomar måste upplevas för att läras."

Lev brett. Älska djupt. Utforska mer.

Kram Eva