När allt låst sig och vägen tillbaka till sin egen styrka

När Elin kom till mig bar hon på en tyngd som inte syntes utåt. “Jag förstår inte varför jag fastnar,” sa hon. “Det är som om ilskan fortfarande bor i mig.”

“Jag vill gå vidare… men jag vet inte hur man gör”, sa hon en dag. Hon återgav en situation som fortsatte skava. Efteråt gick händelsen på repeat i hennes tankar, och varje gång minnet dök upp slog stressen till. Kroppen gick in i beredskap, redo att försvara sig eller dra sig undan. Samtidigt la hon skulden på sig själv genom att hon inte förstått att det skulle hända.

Steg för steg började hennes förändring, hon vågade sakta ner, känna efter och skilja sina egna behov från andras beteenden. När hon slutade föra en inre kamp mot det som redan hänt blev det lättare att andas.

En dag sa hon: “Jag bär det här minnet… men det styr mig inte längre, jag väljer mig själv nu.”

Det blev vändpunkten. Idag beskriver Elin en ny sorts närvaro — mer kraft, klarhet och utrymme att leva här och nu, i stället för i det som varit.

Och kanske är det där du också vill börja. Du kan inte förändra det förflutna, men du kan välja hur du vill gå vidare från det.

Den här berättelsen är omskriven och anonymiserad för att skydda klientens identitet.

Lev brett. Älska djupt. Utforska mer.

Kram Eva