Hur hanterar du din ilska?

Ibland finns det ingen enkel lösning på det som väcker ilskan. Problemen kan kännas för stora, för svårbegripliga – och tankarna snurrar utan att leda någonstans. Kroppen kapslar in känslan och du upplever en sorts handlingsförlamning.

Kanske är det en händelse, en person, eller ett barn som far illa, som väcker din ilska. En ilska som vill uttryckas – men som inte får plats.

Jag möter ofta klienter som är rädda för sin ilska. Som har lärt sig att tystnad är det säkraste. Att det är bättre att inte känna, inte visa, särskilt inte ilska.

Ilska är en kraftfull känsla. Den kan vara skrämmande – men också vägledande. Den visar oss var våra gränser går, vad vi värnar om, vad som gör ont.

I mitt arbete får ilskan finnas. Den får undersökas, kännas och när du är redo – uttryckas på ett sätt som stärker dig. För när vi vågar möta vår ilska med nyfikenhet och omsorg, kan den bli en del av vår läkning.

Så hur hanterar du din ilska?

Ta väl hand om dig, kram Eva