Sorgen som inte syns: att förlora sig själv efter trauma och andra vändpunkter i livet.
Hon sitter mittemot mig med händerna i knäet. “Jag borde vara tacksam”, säger hon tyst. “Jag lever ju.” Men något i hennes kropp berättar en annan historia. “Det känns som att jag har förlorat något… och jag vet inte vad jag får sörja.” Det hon sätter ord på är en osynlig sorg – en erfarenhet många bär efter trauma, stroke eller livsförändringar, där självkänsla, identitet och inre trygghet påverkas.
Hon beskriver sitt liv före – hur kroppen bara fungerade, hur framtiden kändes tydlig. “Nu måste jag anpassa mig hela tiden. ” Det blir tydligt att det inte handlar om svaghet, utan om att hennes nervsystem försöker hantera en ny verklighet. Det är en naturlig traumarespons, där kroppen och känslolivet behöver tid att förstå och integrera förändringen.
Vi stannar i det som är, utan att försöka fixa eller skynda vidare. “Det är som att jag saknar mig själv”, säger hon. Och där börjar något viktigt – en kontakt med det som varit undanträngt. För många som går igenom personlig utveckling efter kris handlar läkning inte om att bli som förut, utan om att skapa en ny relation till sig själv, till kroppen och till livet.
När hon tillåter sorgen att få finnas, börjar kroppen sakta slappna av. Andningen blir djupare, axlarna sjunker. Det är här inre trygghet kan börja byggas – inte genom att pressa fram positivt tänkande, utan genom att vara sann. Att erkänna sin sorg är att säga ja till sina egna upplevelser, utan att förminska dem.
“Får det här verkligen vara sorg?” frågar hon. Svaret är ja. Sorg är inte bara kopplad till att förlora någon annan – den kan handla om att förlora en version av sig själv eller det liv man trodde skulle bli. Och just den sorgen behöver få utrymme för att verklig läkning ska kunna ske.
När hon lämnar rummet är inget “löst”, men något har förändrats. Hon har börjat lyssna inåt istället för att kämpa emot. Och i det lyssnandet skapas en ny grund för självkänsla, balans och långsam återhämtning. Sorgen finns kvar, men den är inte längre lika ensam – och bredvid den börjar något nytt växa.
Om du känner igen dig: det du upplever är en del av dig. Din sorg är viktig, även när den inte syns. Du får sörja det som förändrats och samtidigt, i din egen takt, öppna för ett nytt sätt att leva – med mer medvetenhet, närvaro och kontakt med dig själv.
Låt oss fortsätta växa, tillsammans.
Eva
Jag heter Eva Robertsson, samtalsterapeut med fokus på kroppsorienterade metoder vid stress, trauma och utmattning. Med över 35 års erfarenhet stöttar jag människor i att förstå kroppens signaler och hitta tillbaka till trygghet, balans och livskraft.
Om du känner att du vill ha stöd i din process är du varmt välkommen att höra av dig. Du kan mejla mig på eva@evarobertsson.se eller boka en tid via knappen här nedanför.