När orden inte räcker – en berättelse om läkning och egenmakt
Vi bär alla på upplevelser som ger glädje och energi. Men ibland bär vi också på minnen som gör ont, spår i kroppen som är svåra att förstå och känslor som inte får plats i vardagen. För många skapas en känsla av dubbelliv: personen andra ser och den vi är när vi försöker ta hand om våra osynliga sår.
Många av mina klienter säger att ordet trauma har förlorat sin tyngd. Jag håller med. Det är ett ord som bör användas med respekt, för att beskriva händelser som lämnat djupa avtryck i både kropp och själ. När vi använder det slarvigt riskerar vi att minska förståelsen för de som faktiskt lever med konsekvenserna varje dag.
Det här är en berättelse om hur läkning kan se ut. Varsam, hoppfull och verklig. Berättelsen är en sammanslagning av flera klienters erfarenheter och delas med respekt för integritet.
Klientberättelse: Sofia hittar tillbaka till sin kropp
Första mötet
Sofia kommer in med trötta ögon men en stark vilja. Hon berättar att hon fungerar på jobbet men kraschar hemma. Hjärtat rusar utan anledning, sömnen är trasig och kroppen känns som ett minfält. Hon säger:
“Jag kallar allt stress, men inuti känns det som något annat. Som att kroppen minns mer än jag gör.”
Hon vågar knappt använda ordet trauma. Det känns för stort, för laddat. Samtidigt känns det fel att kalla allt lite jobbigt. Språket gör henne osäker. Därför bestämmer vi oss för att möta upplevelsen, inte etiketten.
De första stegen
Vi börjar med förankring: andning som lugnar, kontakt med underlaget, blicken på något tryggt i rummet. Små övningar som tränar nervsystemet att känna skillnad mellan nu och då. I samtalet kartlägger vi vad som triggar och vad som lindrar. Vi arbetar med kroppsmedvetenhet och självmedkänsla i hennes takt.
Efter några veckor
Panikvågorna kommer fortfarande men klingar av snabbare
Sömnen är inte perfekt men fler hela nätter dyker upp
Hon säger: “Jag tar plats i min vardag igen. Jag märker när kroppen blir spänd och jag vet vad jag kan göra.”
Programmet som bar henne
Vi varvar samtalsterapi och kroppsorienterade metoder. Vi tränade på att:
stanna i lagom dos när svåra känslor kommer
växla mjukt mellan aktivering och lugn
sätta gränser som kroppen känner igen som trygga
skapa vardagsritualer för återhämtning
När vi började runda av sa hon:
“Jag är inte klar. Men jag är inte längre ensam i det. Och jag vet hur jag kan hjälpa mig själv.”
Det är vad läkning ofta är. Inte att radera det som hänt utan att återta handlingsutrymmet i nuet, i kroppen, i relationerna och i livet.
Orden spelar roll – därför använder jag trauma med respekt
När vi kallar alla svårigheter för trauma riskerar vi att osynliggöra de som bär på djup smärta. Samtidigt behöver de som drabbats få ord som rymmer erfarenheten. I mitt arbete låter jag din upplevelse styra, inte etiketten. Vi sätter ord där det hjälper och är tysta där kroppen behöver tystnad.
Så här arbetar jag
Jag heter Eva Robertsson och har över 34 års erfarenhet av att stödja människor i deras resa mot hälsa, inre trygghet och ökad självkännedom. Mitt arbetssätt, kombinerar:
Samtalsterapi för mening och perspektiv
Kroppsorienterade metoder för att reglera nervsystemet och landa i trygghet
Body Empowerment som hjälper dig att bygga nya hållbara vanor inifrån och ut
Passar dig som:
vill förstå varför kroppen reagerar som den gör
är redo för mjuk och konsekvent träning i trygghet
söker en varsam och professionell väg tillbaka till dig själv
Du behöver inte gå ensam
Om du känner igen dig och vill ha stöd på din resa mot läkning och välmående är du varmt välkommen att kontakta mig.
Telefon: 070–557 72 14
E-post: eva@evarobertsson.se
Kram, Eva
Lev brett. Älska djupt. Utforska mer.