Har du någon gång känt att kroppen “tar över”?

En klump i magen, hjärtat som rusar, axlar som dras upp utan att du ens märker det? Du kanske tänker:

“Det här är inte jag.”

Sanningen är att kroppen försöker hjälpa dig. Den talar ett eget språk, ett språk som är urgammalt och byggt för att skydda dig. När du lär dig förstå det, kan du hitta hem till din egen kraft och trygghet.

När signalerna blev vägvisare, inte hot

Vi kan kalla henne Sara. Hon kom till mig med återkommande oro i vardagen – i matbutiken, på jobbet, ibland mitt i ett samtal hon egentligen trivdes i.

“Jag känner mig fångad”, sa hon. “Jag vill vara lugn, men kroppen gör som den vill.”

Vi började med att lyssna. Inte döma, inte trycka undan utan bara lyssna.

Första steget blev att lägga märke till de små signalerna:

Hur käkarna spändes precis innan hon sa ja till något hon inte ville.

Hur blicken smalnade när hon kände sig pressad.

Hur andningen blev kort så fort det blev stimmigt.

En vecka senare berättade hon:

“Jag kände hur axlarna åkte upp i kön på Ica. Förr hade jag bitit ihop. Nu stannade jag, släppte ner axlarna och tittade runt på rummet. Det var som att kroppen förstod att jag var med henne. Oron sjönk.”

Kroppens språk blev inte längre ett hot – det blev en kompass.

Vad menar jag med ‘kroppens språk’?

Din kropp har urgamla sätt att skydda dig. Ibland visar det sig som:

Kamp – spänd, irriterad, aggressiv

Flykt – rastlös, “måste härifrån”, svårt att fokusera

Frys – stel, tom, “jag känner inget”

Överanpassning – svårt att säga nej, people pleaser

När du lär dig tolka dessa signaler kan du börja samarbeta med kroppen istället för att kämpa emot den.

Hur kan du börja redan idag?

Observera utan att döma – Lägg märke till när axlarna åker upp eller andningen blir kort.

Stanna upp – Ge kroppen ett ögonblick att känna sig sedd.

Andas medvetet – Djupa andetag signalerar trygghet.

Det är små steg, men de gör skillnad. Precis som för Sara.

Ta väl hand om dig, kram Eva