När du känner dig låg, utmattad, ledsen och fastnat i grubblerier, väljer du då att isolera dig? Drar du ner gardinerna? Dörren öppnar du inte när någon ringer på den?
Historiskt sätt sökte vi oss till grupper för att skydda oss mot faror som vilda djur och fiender, då sökte vi oss från ensamhet. I dag finns inte dessa faror på samma sätt, jag tror att vi fortfarande bär på dessa instinkter att tillhöra ett socialt sammanhang.
För att må bra behöver du gemenskap, trygghet, tillhörighet, närhet och framför allt bli lyssnad till. När du känner ensamhet, oro, rädsla, stress – vem skulle du vilja ringa?
Låt oss växa tillsammans!
Kram Eva