Har du reflekterat över hur snäll och generös du är? Du ger bort mycket tid och energi till andra? Kan det vara så att du automatiskt prioriterar andra före dig själv? Vilka värderingar har du? Vilka behov har du? Litar du på dig själv? När du upplever att någon ”går” över din gräns, kan du konstruktivt uttrycka detta?
Du har lättare att sätta gränser när omgivningen kräver saker, när omgivningen är vänligt manipulerande suddas dina gränser ut, du blir använd och utnyttjad?
Vad är det som gör att du slutat lyssna till dina behov? Kan det vara så att du som barn har fått positiv bekräftelse när du har presterat saker som vuxna uppskattat. Och när du undersökte och upptäckte omgivningen på egen hand gav vuxna dig negativ respons?
När jag arbetar med gränssättning i möten med klienter är jag tydlig med att det inte handlar om att lägga skulden på de vuxna. Det handlar om att skapa information, en tidslinje om din barndom så att du bättre kan förstå vem och varför du agerat som du gjort.
Låt oss växa tillsammans!
Kram Eva